100 mil hemifrån.

Mina senaste veckor blev inte riktigt som planerat..
Efter en fin början av sommaren med ett par veckors efterlängtad semester började spelperioden med Djurovision och Riggos Rullande närma sig.

Efter roligt Wallmansgig i Båstad bar det iväg mot norr.
Att komma upp till Junsele var familjärt och lite nostalgiskt, som om tiden stått still sedan förra sommaren. Vi bodde i samma hus, den stora Länsmansgården mitt i byn, samma vänner var kvar, Lars och Ulf tog hand om oss, folk på byn och djurparken hälsade glatt och sa "-Är ni här nu! Välkomna tillbaks!". Mycket var sig likt. Till och med namnskylten som satt uppe på dörren till mitt rum satt kvar. Numera hette rummet tydligen "Jacob-rummet".

Dock var inte allt som förra sommaren. Vi var en ny ensemble, Riggo, Maria och lilla fina Ronja 6 mån var med och showen var ny. Dessutom hade dom fantastiks tigerungarna kommit till parken. Att få träffa dom var magiskt.

Vi fick två lyckade premiärer med bra publik och de kommande två veckorna kändes lovande.

Men..

Efter sju föreställningar blev jag dålig i hög feber. Trots det spelade jag (envis som man är..eller dum) två ytterligare tills kroppen sa ifrån. Febern och stark smärta i magen gjorde att vi sent en natt åkte in till Sollefteå sjukhus.
Det visade sig att jag hade en mycket infekterad blindtarm och som doktorn sa: "Måste möta kniven för att bli bra".

Operationen gick bra men dagarna efter blev tuffa för mig mig en hel del komplikationer. Jag fick stanna en hel vecka på sjukhuset 100 mil hemifrån.

Det kommer inte många besök när man är ensam uppe i norr.D ock kom Åsa och Maria och förgyllde en eftermiddag på sjukhuset. Man kan inte göra så mycket mer än att härda ut och försöka tänka positivt.

Efter sex dagar fick jag äntligen besked om att få åka hem. Som jag längtade hem!

Min kära syster och hennes fästman var osannolikt och turligt nog på ett bröllop i Härnösand och jag fick en biljett till samma flyg som de skulle ta till Göteborg. De hämtade upp mig och vi reste hem tillsammans.

Att komma hem var underbart!

Nu har jag fått två fina veckor på Tjörn med familjen. Jag har blivit ompysslad, omhändertagen och servad. Man blir frisk fort med nära och kära i närheten, mammas mat och vila.

Nu rullar hjulen inför hösten sakta igång igen och jag är på banan även om jag inte är den sportigaste på ett par veckor till. :)

Det har varit en maxad sommar.

Tänk vad hälsan och relationer betyder.

Allt.

Bästa medicinen.